rabbin
English
Noun
rabbin (plural rabbins)
- Dated form of rabbi.
- 1659, Samuel Lee, Orbis miraculum, or, The temple of Solomon […] :
- Vain and futilous are the feavourish dreams of the antient Rabbins
Anagrams
Finnish
Noun
rabbin
- genitive singular of rabbi
Anagrams
French
Etymology
From Ecclesiastical Latin rabbinus, from Koine Greek ῥαββί (rhabbí), from post-biblical Hebrew רַבִּי (rabbī, “my master”).
Pronunciation
Noun
rabbin m (plural rabbins)
Derived terms
- rabbinage
- rabbinat
- rabbinique
- rabbinisme
- rabbiniste
Further reading
- “rabbin”, in Trésor de la langue française informatisé [Digitized Treasury of the French Language], 2012.
Norwegian Nynorsk
Noun
rabbin m (definite singular rabbinen, indefinite plural rabbinar, definite plural rabbinane)
- (pre-2016) alternative form of rabbinar
Swedish
Etymology
From Medieval Latin rabbinus, from Hebrew רַבִּי (rabbi). Doublet of rabbi.
Pronunciation
- Rhymes: -iːn
Noun
rabbin c
- a rabbi
- Av de få rabbiner jag känner till är rabbi Cohen min favorit.
- Of the few rabbis I know, Rabbi Cohen is my favorite.
- 2000 December 18, 1973 års bibelkommission, “Fotnot till Apostlagärningarna 5:34”, in Bibel 2000[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Litteraturbanken.se, archived from the original on 3 August 2025, page 2360:
- Gamaliel d.ä. [var en] berömd rabbin, verksam ca 30–60 e.Kr.
- Gamaliel the Elder was a famous rabbi, active c. 30–60 AD.
- 2023 March 18, Peter Halldorf, “Ett moraliskt dilemma”, in Tidskriften Pilgrim[2], archived from the original on 3 August 2025:
- [De kom att] tänka på Jeremia när de såg och hörde rabbinen från Nasaret.
- They thought of Jeremiah when they saw and heard the rabbi from Nazareth.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | rabbin | rabbins |
| definite | rabbinen | rabbinens | |
| plural | indefinite | rabbiner | rabbiners |
| definite | rabbinerna | rabbinernas |
Noun
rabbin
- definite singular of rabbi
References
- rabbin in Svenska Akademiens ordböcker
- rabbin in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)