sinnlig

Swedish

Etymology

From Middle Low German sinnelīk, sinlīk, or German sinnlich. Equivalent to sinne +‎ -lig. Compare Danish sindelig.

Adjective

sinnlig (comparative sinnligare, superlative sinnligast)

  1. pertaining to the senses, capable of being perceived by the senses
    • 2024 August 22, 0:16 from the start, in 1 Mise en place för hantverk och värdskap [1 Mise en place for craftsmanship and hospitality]‎[1] (YouTube), Besöksnäringens Forsknings- och Utvecklingsfond:
      Den erfarne hantverkaren gör hela tiden sinnliga bedömningar med syn, doft, smak, känsel och hörsel, och tar hjälp av sin tidigare erfarenhet.
      The experienced craftsperson constantly makes sensory assessments using sight, smell, taste, touch, and hearing, drawing on their past experience.
  2. sensuous, sensual, erotic

Declension

Inflection of sinnlig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular sinnlig sinnligare sinnligast
neuter singular sinnligt sinnligare sinnligast
plural sinnliga sinnligare sinnligast
masculine plural2 sinnlige sinnligare sinnligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 sinnlige sinnligare sinnligaste
all sinnliga sinnligare sinnligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

  • sinnlighet

References